…kändes det nästan som i går när vi tillbringade i stort sett hela dagen ute i trädgården.

Stormarna som varit har återigen gallrat ur i träden och jag har motionerat mig själv med ryggböjningar ner mot gräsmattan och upp mot skottkärran… pinne efter pinne och jag fick nog ihop en sju-åtta skottkärror fulla med pinnar. Och det ligger kvar därute, för ju mer man plockade, ju fler såg man men man kan ju inte vara hur petig som helst och lite ska naturen ha tillbaka att jobba med. Om inte förr så klipper gräsklipparen dem i vår.

När jag skulle slänga första fulla skottkärran frågade jag sambon var jag skulle lägga dem och han sa ”nere vid eldningstunnan”. Vi är nog inte många som bor på landet som inte har en tunna att elda brännbart skräp i. Jag travade väg mot tunnan och fann – ingenting. INGEN TUNNA!!! Som skrivet var: Stormen var stark…

Nog för att vi kan skaffa en ny tunna men man vill ta sitt ansvar och ta hand om sina saker så vi tog på oss ordentliga kläder och började vandra över åkrarna, vid gott hopp att hitta vår tunna och kunna ta den hem. Men inte fann vi  någon tunna inte. Trots skallgångar vid varje stenmur vi klev över. När vi närmade oss grannarna så vände vi, ringa på och fråga om de sett den var uteslutet för vi var rörande överens om att vi inte ville mötas av: ”Jasså, var den er. Då ska vi be att få ersättning för källarfönstret den slog ut…”

Så vi travade hem och kom upp från en annan vinkel av trädgården än den vi gav oss av i från. Gissa vad som stod inklämd mellan en gammal oljetank och en hög med gångplattor…?

Jodå… vi hade ställt undan den i fall grävaren som ska gräva vårt avlopp dyker upp… Jo, man blir en smula blåst av stormarna…

Sen, som om inte pinnarna på gräsmattan vore nog så tog jag ett drastiskt beslut. Det lärkträd som toppen blåste av på i våras har varit så oerhört fult:

jag vill å det bestämdaste skriva att JAG HAR INGEN ANING OM DET HÄR FUNGERAR ELLER INTE, TRÄDET KAN LIKA GÄRNA FÖRBLÖDA OCH DÖ NÄR VÅREN KOMMER.

MAO jag toppade det lite… Vi testar om det kommer nya grenar och den kanske blir lite buskigare, alternativet var att såga ner det och ta bort… Vi ger det ett par år och ser hur (OM det överlever) det utvecklas.

Men den lille *#¤%@# sorken hade tur. De få frostgraderna som varit hade gjort hans högar till små pansarhöljen… Omöjliga att ta sig genom. Men vänta bara… Tack för tipset Siita och Fenixmona. Bondbönorna är beställda!!!