Jag tog ett ganska så drastiskt beslut förra hösten om att klippa ner ett lärkträd som blåst av på hälften ungefär. Det var, precis som klarbärsträdet, en liten ”vinna eller försvinna” grej.
Jag visste med andra ord inte riktigt vad jag gjorde…
Nu är det höst och det börjar bli dags för den att fälla sina barr igen, för den överlevde och den växte till sig och blev faktiskt ganska så kul 
…från den brutala snaggningen av dem som jag gjorde i våras.
Eftersom jag ser att några av mina läsare har googlat sig hit efter att ha letat på rosenrost på Rosenhagtorn så kan jag ta och dela med mig av mina erfarenheter. Dock vill jag påpeka att jag har ingen aning om om jag verkligen lyckats att bota träden, eller det bara är en lite släng av tur och en tillfällig uppryckning jag har gjort. Det ger väl sig om ett par år… Så här har det gått iallafall.
Förra året så tampades jag som bekant med paniken över rosenrost på träden och fick rådet att klippa ner det så mycket som det bara gick, (länkarna går till olika inlägg jag skrivit om detta) och sen, när de första bladen bröt fram skulle jag bespruta den med något medel jag köpte på plantskolan. Snaggningen genomfördes i slutet av februari:
Bladen slog ut i maj, dock glömde jag bespruta dem, MEN de har hållit sig hur fina som helst under hela sommaren, inte ett rostblad:
Vid den här tiden förra sensommaren var trädet helt kalt och jag var övertygad om att jag skulle få såga ner och sätta något annat där i stället. Visst, jag ropar inte ”seger” ännu, men jag känner att det var ett bra beslut att kapa ner det, jag påstår inte att jag ”botat det i från rosenrosten” om nu någon som läser det här får för sig att göra samma sak, men det ser ut att hålla sig friskare i år än tidigare år. Mina vänner som har haft samma problem med rosenrost har inte gjort något åt sina träd och de har fortfarande problem i år. De säger att deras träd är bruna och kala.
Klipper ni ner angripna träd, och det gäller väl växter av alla de slag som bär synliga sjukdommar så VAR VÄLDIGT NOGA MED ATT TA UNDAN ANGRIPNA BLAD OCH GRENAR OCH BRÄNN DEM (ELLER LÄMNA DEM TILL ÅTERVINNINGENS BRÄNNBART) SÅ HJÄLPS VI ÅT ATT BEKÄMPA SJUKDOMMAR!!!
En annan positiv effekt av detta var att trädet blev mycket mer buskigare. Fler grenar och tätare. Just nu ser det fint ut, vi får se när bladen faller (naturligt) i höst och det behöver ses över ytterligare med sekatören. Blir glad om jag slipper så att vi får se en underbart härlig röd blommning till våren!!!
…står redo för sol- eller regn-dans om det skulle behövas:
Tja… vad säger man?
Vårt lärkträd såg ju inte riktigt klokt ut efter att en storm knäckte av det på mitten förra sommaren. Jag tog ett drastiskt beslut och ”klippte ner det lite”.
Det blev ju inte bättre.
Nu står det därute och det kommer små tussar av barr lite här och var, men några nya grenar kan jag inte se ännu, men jag hoppas.
Det lever ju iallafall och det bär mig emot att ta bort något som lever…
…Betula pendula ‘Dalecarlica’ (Ornäsbjörken)
och Betula utilis (Himalayabjörk)
finns numera att beskåda i vår trädgård.
Eftersom vi lider ”trädbrist” hos oss och jag har tänkt att i framtiden göra ett ”woodland” (=skogsområde) så har jag nu så sakteliga börjat plantera. Ett träd växer ju inte lika explosionsartat fort som perenner.
Vissa blir förskräckta när jag nämnde att jag valde björkar. Flera i bekantskapskretsen är uttalade ”Björkhatare” för att grannarnas björkar fäller alla sina löv ner på deras gräsmatta (”grannfejden” nästa?).
Jag älskar björkar!
Bara otroligt vacker!
…är en förädlad syren som jag faktiskt aldrig trodde att en syren kund se ut!
Villaägare som man då är, är vi medlemmar i villaägarnas riksförbund (motsvarigheten till hyresgästföreningen) och får då tidningen ”Villaägaren” (Inte att förväxla med gratistidningarna ”vi i villa” eller ”Villaliv”). I senaste numret var det ett Syrenspecial.
För första gången i mitt liv fick jag syn på syrenen ”Sensation”, en lila syren med vita kanter på varenda liten blomma:
Jodå, en buske är inhandlad och nergrävd i det landet som jag kallar för det ”röda stenmurslandet”.
Jag räknar iskallt med att jag inte ska behöva dalta så mycket med den här skönheten heller utan behandla den som en syren ska behandlas så att den kommer att blomma någon gång i maj eller juni och att den når en maxhöjd på ca fyra meter. Den ska klara zon 4 står det på etiketten. Den här har jag ställt i halvskugga, men hoppas på att den kommer att blomma bra ändå… om några år. För först kommer jag nog vara på den och snagga den lite så att den kommer att förgrena sig lite (till) och verkligen bli en buske!!!
…införskaffades efter att ha sett alla fantastiska bilder från kungsträdgården, Stockholm för en dryg vecka sedan. Ett rosa hav i trädgården önskar jag mig
Nu är ju inte detta ett ”riktigt” japanskt körsbärsträd utan endast ett dvärg som jag har planterat i det land som går upp mot trädäcket intill vår trädgårdsdamm. Det blir bara ca 2-4 meter högt så de når väl på sin höjd upp till rosenpergolans topp.
Detta var dessutom ett ”rea exemplar”. Det stod andra, mycket buskigare och fylligare, träd lite längre bort i affären, till dubbelt så högt pris men jag tror nog ändå på det här trädet. Har köpt ”halvrufsiga” exemplar av växter förr som har blivit jättefina. Det handlar mycket om hur och var man sätter dem och hur de får möjligheten att utvecklas när de är planterade.
Det är ympat på en annan stam, varför är jag osäker på.
Vet inte heller om det bara odlas för sina blommors skull eller om det kommer att få, ätliga eller oätliga, bär senare.
Jag brukar ta foton på alla ”lappar” som sitter på mina växter jag köper. På det sättet är det enklare att komma ihåg hur de ska skötas. På baksidan av den här lappen står det att trädet klarar zon 1-5, fast läser jag om det på div sidor på nätet står det till och med att man ska plantera trädet i kruka och ta in det på vintern!!! Men man måste väl kunna lita på ettiketten???
Hur som helst: Nu står det där det står och jag håller som vanligt alla tummar och tår jag har att det kommer att överleva!
…är ett mycket trevligt litet träd som, svenska namnet ger en ledtråd, får små rosenlika blommor som sitter i klasar på trädet och det blommar någon gång på försommaren, i juni. Det har även taggar vilket kan vara bra att känna till då man befinner sig i närkontakt med trädet.
Enligt alla uppgifter jag har samlat på mig genom åren så ska det bli mellan 5-7 meter högt och klara sig upp till zon 4 eller 5.
Vi har två träd i vår trädgård, en vid var portstolpe in till huset, och de planterade jag för ca 8 år sedan. De har alltid stått fint hela sommaren alla år, men förra sommaren hände något som gav mig panik. Vi fick (förmodligen) rosenrost på träden, bladen skrumpnade ihop några veckor efter blomning och föll av. Det blev höst i dem väldigt, väldigt tidigt. Jag kontaktade en plantskola och mer om vad jag gjorde just då kan ni läsa HÄR.
I helgen var det då dags för åtgärd nummer två:
Det skar i hjärtat att behöva göra så här och det finns inga garantier för att det kommer att fungera. Alla grenar jag skar av forslade vi bort till vår majbrasa så de kommer att brännas och så fort bladen börjar visa sig på träden så ska jag spruta på ett medel mot rost som jag köpt och sen är det bara att hålla tummarna för att träden blir fina igen och blommar om ett par år. Gör de inte det så får vi väl börja fundera på att ersätta dem med någonting annat, men det vore så trist…
Men rosenrost är känt för att drabba de här träden. Och de är ännu mer utsatta om det finns enar i närheten, det är sjukdommens värdträd. Men vi har inga enar här så jag förstår inte riktigt…
(Precis just nu hittade jag information om Binab, ett biologist bekämpningsmedel… det här måste jag undersöka… Vädrar jag ett genombrott och räddningen för mina träd???)
UPPDATERING 6 AUGUSTI 2012: Här är en länk till hur det gick med Rosenhagtornen under sommaren…
…kändes det nästan som i går när vi tillbringade i stort sett hela dagen ute i trädgården.
Stormarna som varit har återigen gallrat ur i träden och jag har motionerat mig själv med ryggböjningar ner mot gräsmattan och upp mot skottkärran… pinne efter pinne och jag fick nog ihop en sju-åtta skottkärror fulla med pinnar. Och det ligger kvar därute, för ju mer man plockade, ju fler såg man men man kan ju inte vara hur petig som helst och lite ska naturen ha tillbaka att jobba med. Om inte förr så klipper gräsklipparen dem i vår.
När jag skulle slänga första fulla skottkärran frågade jag sambon var jag skulle lägga dem och han sa ”nere vid eldningstunnan”. Vi är nog inte många som bor på landet som inte har en tunna att elda brännbart skräp i. Jag travade väg mot tunnan och fann – ingenting. INGEN TUNNA!!! Som skrivet var: Stormen var stark…
Nog för att vi kan skaffa en ny tunna men man vill ta sitt ansvar och ta hand om sina saker så vi tog på oss ordentliga kläder och började vandra över åkrarna, vid gott hopp att hitta vår tunna och kunna ta den hem. Men inte fann vi någon tunna inte. Trots skallgångar vid varje stenmur vi klev över. När vi närmade oss grannarna så vände vi, ringa på och fråga om de sett den var uteslutet för vi var rörande överens om att vi inte ville mötas av: ”Jasså, var den er. Då ska vi be att få ersättning för källarfönstret den slog ut…”
Så vi travade hem och kom upp från en annan vinkel av trädgården än den vi gav oss av i från. Gissa vad som stod inklämd mellan en gammal oljetank och en hög med gångplattor…?
Jodå… vi hade ställt undan den i fall grävaren som ska gräva vårt avlopp dyker upp… Jo, man blir en smula blåst av stormarna…
Sen, som om inte pinnarna på gräsmattan vore nog så tog jag ett drastiskt beslut. Det lärkträd som toppen blåste av på i våras har varit så oerhört fult:
jag vill å det bestämdaste skriva att JAG HAR INGEN ANING OM DET HÄR FUNGERAR ELLER INTE, TRÄDET KAN LIKA GÄRNA FÖRBLÖDA OCH DÖ NÄR VÅREN KOMMER.
MAO jag toppade det lite… Vi testar om det kommer nya grenar och den kanske blir lite buskigare, alternativet var att såga ner det och ta bort… Vi ger det ett par år och ser hur (OM det överlever) det utvecklas.
Men den lille *#¤%@# sorken hade tur. De få frostgraderna som varit hade gjort hans högar till små pansarhöljen… Omöjliga att ta sig genom. Men vänta bara… Tack för tipset Siita och Fenixmona. Bondbönorna är beställda!!!
…i sikte och då tror jag att det är helt okej att fortsätta flytta perenner och plantera lökar
Det är iallafall vad jag gör. (Jag hann skriva hit så började det hagla ute…)
Ett besvärligt hörne i trädgården, där gräsmattan möter yttertrappan, där man förväntas hitta in med gräsklipparen två gånger i veckan under sommar han nu äntligen mött sitt öde! Jag rundade av och gjorde ett trekantigt land där jag grävde ut ett hål, dränerade i botten och la en tunn fiberduk. Sen fyllde jag hålet med rhododendron jord och planterade den Stjärnmagnolia som jag köpte i våras och som under sommaren har haft sitt boende i en stor kruka.
Dock tyckte jag att det blev lite tomt i framkanten så jag gickut och botaniserade i övriga landen och hittade ett par självsådda julrosor.
Dock lite klumpigt av mig att inte se att den stora plantan faktiskt blommar:
De ser lite skamfilade ut, jag vet inte riktigt varför bladen är fläckiga. Kanske för att de inte stått i rätt jord tidigare. Har för mig att de vill ha rholodendronjord och de har tills nu växt i ganska så kompakt jord. Vi får väl se.
Fiberduken sticker ut på kanterna, det är väl inte så snyggt, men jag vill låta jorden sjunka lite under vintern så ska jag ta av den till våren när allt har ”satt sig”.
Sen var det någon läsare som trodde det var för sent att sätta lökar nu. Jag vet faktiskt inte, men det är väl värt att pröva och i början på veckan köpte jag tre förpackningar av:
Hade tänkt att de skulle omringa magnolian, men då de vill ha mycket sol så fick jag sätta dem i ett annat land. Och med det sagt så kan jag ju lika gärna skriva att jag vet att jag satt magnolian på ett ställe där den inte får så mycket sol, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den ännu. Förmodligen flyttar jag den om något år och sätter en rholodendron i det nya landet i stället, men den dagen den sorgen…
…i trädgården är ju naturligtvis inte välkomna.
Hjälplöst såg jag på när våra två Rosenhagtorns löv blev prickiga och fälldes likt ett brunt snöfall här för ett par veckor sedan. Jag kastade mig på telefonen och ringde närmaste plantskola för att be om råd.
MIN första tanke var att aktivera sambon med motorsågen. Det var dock inget lockande alternativ och det tyckte inte den vänlige mannen i andra änden luren heller.
Han bad mig avvakta. Samla upp så mycket av de torra löven som jag bara kan och bränna dem eftersom smittan annars kan ligga kvar latent. Sen ska jag vänta till senvintern och då ska jag göra en kraftig beskärning av träden. Och med kraftig så vill jag kapa dem i från ca 4 meters höjd till 1½ meter. Dvs en halv meter i från att stammen har börjat grena upp sig till trädkronan, om det inte blir för mycket att kapa för de stackars träden. Allt för att behöva behandla det med så lite spray som möjligt. Det ska nämligen finnas något medel som man kan behandla det med. Jag lovade titta in på plantskolan och prata mer när jag har vägarna förbi.
Efter att ha fått lite info så skulle jag alltså nu samla upp löven.
Hur samlar man enklast upp hundratals med små löv och dessutom försäkrar sig om att det mesta kommer med? Svar: dammsugare!!!
Hade någon kommit upp här på gårdsplanen och sett mig stå och dammsuga gräsmattan och grusplanen (det var inte lätt utan att få med stenarna, som dessutom fastnade i slangen) den där eftermiddagen i Juli så hade de definitivt ringt 112 efter plingelingbilen och jag hade nog fått prova den där tröjan som man knyter därbak…
Hur som helst så samlar jag nu upp vad jag kan och stoppar i svarta plastsäckar som ska till sortergården och containern där det står ”Brännbart”.
En viktig sak jag har lärt mig när jag Googlat om rost på Rosenhagtorn
Man ska kontrollera om man har några enar/enebuskar i närheten. De kan nämligen vara värdar för någon svampsjukdom som är beroende av de båda för att överleva. MEN vi har inga ener här i närheten, så…?
JAG ska göra ett försök att behandla dem, men jag tänker inte kämpa hur mycket som helst. Jag ger det några år med hjälp av den infon som jag kan gräva fram här och går det då inte så får sambon rycka ut med motorsågen…
En blogg på SvD ger DEN HÄR synen på det hela och det ger mig i och för sig inte mycket hopp… Där finns också en länk om hur svampangreppet på enen ser ut.
Jag återkommer i ämnet…
Svenska Trädgårdsbloggar
