…som vill käka upp våra fiskar är tillbaka…
Efter att inte ha sett till eländet på hela förra sommaren eller denna så stod han (hon?) helt sonlika och fiskade middag när jag kom i från jobbet i tisdags eftermiddag.
Panik utbröt och hela kvällens ”att göra lista” ströks snabbt på punkter och ersattes av en enda:
- SÄTT UPP NÄTET OCH GÖR DAMMEN HÄGERSÄKER!!!
Sambon och jag ägnade tre timmar åt att klättra på stegar och dra i linor för att få upp nätet på den Rosenpergola som vi har byggt för ändamålet. De flesta som lägger nät över sina dammar gör det på några få decimeters avstånd från vattenytan. Vårt nät ligger på 4 meter. Förra sommaren ägnade jag åtskilliga timmar åt att sy ihop 2 metersbredder av rådjursnät, det är starkt och lätt. Faktiskt så gick det betydligt lättare att få upp det än vad vi hade väntat oss.
(Bilden klickbar så den blir större)
I framkant så satte vi vita nylonlinor som skrämsel. De är en högst provisorisk lösning tills jag hittar något mer estetiskt tilltalande.
Nätet i sig är långt i från bra spännt över linorna och till helgen så ska vi komplettera med ytterligare linor + spänna upp det lite bättre.
Och mina funderingar på att sätta klätterväxtvänliga armeringsjärnsnät på framsidan, som ett staket så att ingen ramlar i och så att vi slipper krångla med vinterstaketet, tog ny fart.
Jo jag vet att han är, precis om du och jag, hungrig och vill ha mat, men jag tänker inte bjussa på smaskig japansk sushi…
Plastkompis:
Förnöjt stod jag sedan i går i fönstret och såg Herr Gråhäger flyga förbi och spana. Han satte sig på ramen, tittade sig omkring i några minuter och flaxade sedan besviket iväg…
He, he, he, he….