…är också en absolut favoritblomma!

Visst ser de sagolika/magiska ut med sina klockformade blommor och så ofta de små ”sporrarna” som sticker  bakåt i från blomman. Jag tycker att de är rena konstverk. ALLA blommor är i och för sig konstverk, men Aklejorna är outstanding!

Det här är den första aklejan som blommat i min trädgård. Jag såg en bild någonstans och döpte den genast till ”Scharlakansakleja” vilket jag definitivt inte vet om det är korrekt, men bara för att ge den ett namn…

I det landet som jag döpt till ”Det blåvita stenmurslandet” satte jag alpaklejor, köpta på bakker, och egenhändigt frösådda pastellaklejor (De små taniga plantorna till höger på bilden nedan. De lite större är läkemalva). Jag lär väl inte se dem i blomm förrän nästa år, maj-juli beroende på sort, men den som väntar på något gott…

Alpaklejan (som är blå/vit) blir mellan 30-60 cm hög, vilket jag tycker verkar perfekt. Inbillar mig att den inte bryts av lika lätt i blåsten här.

Pastellaklejan blir då högre, mellan 50-80 cm.

De vill tydligen ha näringsrik, fuktig men väldränerad jord. Gärna halvskugga, både för att den inte blir uttorkad, men också för att blomningen varar lite längre då.

Sen är de också lite roliga då de kan korsa sig själva så vid självsådd vet man inte riktigt vad man kan vänta sig. Det gör dem inte mindre skojiga.

Jag ska ha hela min trädgård full av Akleja

…och jag är klar med första etappen i min 30 meter långa stenmur.

Nu har jag ju gjort den eviga missen att glömma ett ”före” kort, men om ni tänker er att det såg ut så här i från början… (Denna delen ska också göras om och då är det ju bra att jag har detta kortet)

Jag rev och slet bland stenarna och plockade bort så mycket gräs/ogräs/kirs och nässlor jag kunde och borstade bort jorden mellan stenarna och så la jag dem sakta men säkert tillbaka på ett sätt som jag tycker ser okej ut. Nu är ju inte det här en stenmur av det vackrare slaget. Förmodligen har de bara slängt stenarna längs en linje, dels för att bli av med dem i från åkern och dels för att få en gräns mellan hagarna, så jag hade inga större krav på mig att den skulle blo toppenfin. Men jag är nöjd (egentligen så blir jag aldrig det) så länge och allt eftersom tiden kommer att gå och jag hittar sten så kommer jag att fylla på. Och sten är ingen bristvara här om man säger så.

Sen var det bara att bryta upp grässvålen, kratta småsten och farmför allt: rycka rötter. Anlägger man en rabatt nedanför flera träd, så får man skylla sig själv och slita som ett djur…

Så småningom kom det roligaste av allt: Planteringen

Från vänster (och knappt synliga):  Trädgårdskungsljus ”Jolly Eyes”  – Verbascum x hybrida. Den är vit.

Längst bak, mot muren syns Syrenbudleja / Buddleja Davidii”White Profusion”

Sen är det Riddarsporre / Delphinum Vit med svart öga

Ytterligare Syrenbudleja ”Ile de France”

Och Riddarsporre Ljusblå med vit mitt.

Mellan dessa fyra står små plantor av  Stäppsalvia ”Ostfreisland” – Salvia nemorosa

Och längst fram 4 plantor av ”Alpakleja”.

Jämte Riddarsporren längst till höger står 4 plantor Läkemalva Althaea Officinalis L. och 3 Pastell Akleja Aquilegia coltorum som jag drivit upp från frön

Vad jag möjligtvis saknar nu är någon form av marktäckare…

Detta är vad jag har pysslat med i midsommar och visst blev det fint!!! För rättvisans skull så bör jag nämna att jag fick hjälp av mina päron som varit på besök.

I framtida blogginlägg och som ”etikett” kommer jag att kalla och markera det här landet för ”Det blåvita stenmurslandet”. Jag gillar inte fotboll, men tanken var väl att det här landet bara skulle innehålla blå och vita blommor. Det var innan mitt lager av blå och vita blommor tog slut och jag fick ta till malvan och pastellaklejan… Men de går ju att flytta på så småningom