Var är…

…det fina vädret som utlovades i helgen?

Det skulle bli upp till 16 grader och sol efter vad jag förstod, men en liten eloge till värmen som trots dimridån ändå lyckades pressa fram drygt +10 grader under dagen… men att vara ute har jag kunnat glömma. Duggregnet gör jorden dyngsur så det jag hade tänkt: Antingen gräva upp grönsakslandet eller kratta sorkhögar, har varit en omöjlighet eftersom den tunga lerjorden vi har här sitter ihop i klumpar och det tar för mycket kraft att slå isär dem. Jag får helt enkelt vänta…

I stället så har jag suttit och drömt mig bort i postorderkataloger och reklamblad.

Jag skulle ju så gärna vilja ha ett växthus… Det är en känsla som vuxit sig stark under det senaste året faktiskt, då jag tidigare tyckt att ”Jag har ju ändå så mycket mark att odla på, vad ska jag med ett växthus till???”. Nu börjar jag fatta grejen… Det finns liksom saker att odla som kräver lite mer värme än annat. Mina tomater har inte varit en hit om man säger så… Inte paprikan heller. Och en vinranka kunde ju vara kul. Nu finns det ju varianter som klarar att stå på friland, men då är de å andra sidan lite vindkänsliga…

Men den största anledningen av alla är att just nu så svämmar mina fönsterbräden över av småplantor och sticklingar och ett par katter… det är mums att tugga småblad, men att skräpet måste stå just där de tänker sitta.

Så någon kväll i veckan tänker jag ta mig till JULA och inhandla ett styck VÄXTHUS. En mycket enkel tältmodellsvariant, men det får absolut duga till den dagen jag har sparat ihop till ”ett riktigt” (Det ska jag har gjort till nästa år om jag får som jag vill!!!). Jag har redan ett mindre, men däri ska småplantorna stå…

Sen hittade jag på Bakkers hemsida en länklista med trädgårdsanknytning som jag kommer att kolla närmare på.

Hur som helst i morgon ska jag ge mig på och plantera ut fler småplantor. Fler stockrosor har vuxit till sig och Lupinerna börjar bli redo för egna småkrukor också.

I dag har jag också till min stora glädje fått säga ”Hej” till nya frösorter som sett dagens ljus: Fingerborgsblomma ”Choklad” (som såg ljusgrön ut…?) och nejlikrot :-)

De tar tid på sig men de kanske är rädda när det står en stor människa och bara glor rakt ner i burken och försöker locka på dem…

 

Stora gula solen…

…lyser med sin frånvaro.

Har dock äntligen små gula solar i mina land :-)

Jo, jag vet… det är bara fyra… Och jag är lite fundersam för förra året var de flera hundra. men de kommer väl. De känner väl på sig att det inte riktigt är vår än… på riktigt.

För en liten stund sedan hade jag Domherrar vid matbordet igen…

Den stora dammen…

…vaknar nog snart till liv och jag har så smått börjat fundera på när det kan vara dags att städa ur filtret.

Min största besvikelse när det gäller vår stora damm är att jag inte lyckats hålla algerna borta. Tröstande ord har sagt mig att jag är långt i från den enda och med en damm på den storleken så är det kanske inte så konstigt att vattnet blir grönt…

I dag har vi en stor behållare på en kubik som vi har fyllt till hälften med lecakulor och överst har vi stora skumgummibitar. Vattnet rinner genom skumgummit, ner i lecakulorna och ut genom ett utlopp ca 15 cm i från botten (så att det finns någon slags microkultur i botten). De två åren som vi haft detta filter har vi tagit ur kulorna och lagt dem i en ram så att det går att spola av smutsen innan de går tillbaka ner i filtret ett par gånger per säsong. Direkt på våren och någon gång mitt på sommaren. Det känns som att det fungerar någorlunda.

Vattenfiltret längst bort:

Vi har ett litet filter till som vi köpt och som bygger på att vattnet går förbi en UV-ljus lampa och sen filtreras genom två kammare. Det är byggt för 25 kubik och är väl en liten fis i rymden här… Men det gör väl sitt det också antar jag.

En annan anledning till att vattnet är för grönt är att jag vet att vi har på tok för lite växter. Men jag har fått löfte av grannen att hämta ”så mycket jag vill” i från hans naturliga damm ett stenkast i från vårt hem. Där finns väl egentligen inte så mycket mer än vass, kaveldun och någon flytväxt, men jag tar tacksamt emot. Allt är bättre än inget och jag kommer att köpa lite blomsterväxter (Jag har ju näckrosorna och strandirisen!) allteftersom. Det jag saknar mest är det som ska vara under ytan. Det viktigaste av allt egentligen, de som producerar det mesta av syret i vattnet.

Nu kanske någon reagerar och tycker att ”man ska inte ta växter ute för att det kan dra med sig sjukdommar” men faktum är att vi använde oss av vatten i från grannens damm när vi anlade våran just för att vi skulle få med lite micoliv i vattnet.

Hur som helst så har jag börjat skissa på en reningsdamm i stället. Jag är inte helt säker på hur en sådan fungerar, men jag misstänker att det kanske rör sig om ett helt litet system med flera mindre dammar och lite sumpmark emellan…

Det låter som att jag kanske kommer att kunna fylla ut en bra bit av gräsmattan :-)

SNÖ…

…är dock någonting helt annat än blåst (med tanke på förra inlägget). Kombinationen snö + blåst + vårkänslor = fullkomligt förvirrande.

Jag hann ut efter att ha skrivit här i går, men i samma sekund som mina fötter nådde trampstenarna på trädgårdsgången dalade den första snöflingan och landade i princip framför foten.

Så alla mina storslagna planer på att vara duktig i trädgården fick sig ytterligare en ordenligt törn.

Men jag tog en säck med jord och fyllde upp ytterligare ett fack på min drivbänk och sen tog jag mina sticklingar av forsytsian och Schersminen och satte ner.

Av erfarenhet så lägger jag mina älskade kompostnät över, men vad hjälper det alla gånger?

Jag får väl ställa dem som en bur runt omkring för snart kommer han väl på att han kan ta med tänderna och dra i de där kuliga pinnarna som sticker upp och kliar honom på magen…men det här var vad jag hann göra i går.

Så  penséerna står kvar på trappan och får vänta några dagar till.

 

Lite blåst…

…är väl inget att bry sig om?

Det är så man får tänka när man bor på landet, mitt ute på en åker på ett slättlandskap där det är långt till närmsta träddunge som tar emot vindbyarna. Här blåser det 360 dagar om året… de övriga 5 dagarna är det storm…

Det är bara att bita ihop, sätta på sig lite varma kläder, öronproppar och bege sig ut med ett leende på läpparna, det är ju VÅR!!! Det här är vad jag gjorde i går:

Potatisen åkte äntligen ner i sin tunna, jorden hade tinat inne i tvättstugan och lillkatta hade inte hittat påsen (hon klöser sönder dem!), så med lite tur har vi snart färskpotatis. Jag har ställt den intill husväggen där det är mest sol på dagen så nu gäller det  bara att komma i håg att vattna, fylla på jord och titta till den lite då och då :-)

Och varje vår får man också ta en liten sväng med skottkärran och plocka grenar. Jo, det får man väl göra fler gånger, men just nu så finns det en del att plocka om man säger så.

Det blev två fulla kärror. Med tanke på att trädgården är STOR så var detta lite… Eller så kan det bero på att jag i år finfördelade kvistarna ganska så ordentligt så att mycket skulle få plats. 40 åringen börjar bli gammal och orkar inte gå hur många gånger som helst (eller så har hon äntligen lärt sig att organisera…?)

Snön har i princip helt försvunnit under helgen som gått och det känns så oerhört tacksamt. Men isen på dammarna ligger fortfarande kvar, även om det tar på den också:

Lilla dammen är fortfarande bottenfrusen… Ser inte så inbjudande ut ännu.

Näe… jag får väl ta och krypa i mina varma kläder och gå ut en liten sväng. Jag ska börja att kapa vresrosorna för de är så pinniga och jag har bara satt sekatören i dem den enda gång och det var när jag precis hade planterat dem för en ca 5-6 år sedan. De är inte allas så vackert buskiga som man ser på alla fina bilder.

Förresten: Jag fick tag i jord som var tinad. De hade fått hem PALLVIS på Cheapy i stan och 50 liters säckarna fick man 5 för 95 kronor. Och ICA hade fått in Penséer, så mycket tyder på att jag kommer att kunna sysselsätta mig även i eftermiddag :-)

Man tager…

…vad man haver.

Jag skrev om att sätta nya sticklingar av Schersmin och Forsytiabuskar härom dagen. Jag skrev om att jag skulle ge mig ut och snickra lite så att jag kunde få mig några drivbänkar och sätta dem i.

I går fick sambon ett spel över en gammal hemmasnickrad stereobänk, ni minns en sådan där stor klumpig sak som man förvarade LP skivor i långt före MP3 hade gjort sitt intågande i våra liv. En sådan fick vi  på köpet med huset och då var sambon lyrisk över ”sin nya hylla som skulle upp i garaget”. I går skulle han ”slå eländet i småbitar och elda upp det” för att sekunden senare skina upp som ett ljus och konstaterade att om vi bara delade den på hälften (44/2 = 22cm) så hade jag mina drivbänkar.

Sagt och gjort:

Sen var det ju det här med jord…

50 liters säckar köps i den lokala matvaruaffären, 4 för 89 kr, men när jag i går skulle ha en säck så fick jag bryta loss dem. Lätthanterlig storlek men ack så djupfrysta… En kofot hade varit behändigt. Säcken står just nu i vår tvättstuga och tinar.

Egentligen skulle jag haft jorden till:

Jodå… det är potatis som bott lite för länge i vårt skafferi och jag skulle satt dem i potatistunnan. Men nu är jag kluven. Ingen mer köpejord om inte ICA ställer ut pallen i solen. Vår egen kompost är genomfrusen så beslutsångesten har infunnit sig…Jag måste ha jord till båda och helst nu.

Jag får väl ta en hacka och bege mig ut i stormen och lägga allt på plats.

Gjort ett klipp…

… och nu sitter jag här och tycker synd om både äppelträden och päronträdet som fick tuffa behandlingar av mig. Jag har varit ute och beskärt dem.

Äppelträden har jag kunnat skala av ganska så ordentligt alla de åren som de stått här men i år är första året som jag har gett mig på päronträdet. Jag har varit lite rädd för det eftersom päronträd normalt tar mycket längre tid på sig innan de bär frukt första gången, men förra våren stod hela trädet i full blom för första gången så därför så vågade jag mig  på en ordentlig skalning i år.

Men har ni prövat att beskära ett träd där det sitter en katt i toppen? Vårat lilla (?) monster är en superb trädklättrare och är aldrig sen att vara med där det händer. Jag fick helt enkelt gå och hämta sambon som dels fick vara steghållare och dels organisatör för att hålla kattskrället ur vägen när jag tog de översta topparna.

Tyvärr glömde jag ta en ”före” bild, men så här ser det ut nu. Jag har kapat minst 1 meter på höjden, men det mår det inte dåligt av. Det blev riktigt snyggt!