…som inte villstanna där jag tänkt att de ska vara finns det gott om.

Har stirrat mig blind på en liljekonvalj, en dubbel, i snart ett par veckor. Det är andra året som den kommer efter plantering och nog tyckte jag att det var trist att den bara kommer upp med en enda stjälk + blad i år igen. Att det är en blomknopp hjälpte liksom inte. Trist.

Ni ser det va? Det gjorde inte jag förrän i går: Längst ner i högra hörnet i bild kommer det ytterligare en stjälk. Långt i från moderplantan. Jag hade väl tänkt att nästa blad skulle komma upp alldeles intill. Men vad gör det! Liljekonvaljer är kända för att sprida sig där de trivs och bilda stora tuvor. Med en sådan älskvärd blomma gör det ingenting!

Ser ni det gröna som ser ut som gräs?

Det är tydligen någonting som heter trampnarv och säljs som marktäckare på plantskolor. Den har jag kämpat som en besatt med att rensa bort. Jag tror den får stanna nu. Den blev liksom ”legal” i trädgårdslandet efter att vi varit på en plantskola och hittat den i krukor.

Sen köpte jag myskmadra. En söt liten marktäckare… och ”jag-tar-över-hela-din-rabatt-växt”!

Här är den på väg ut i gräsmattan likt ett grönt vattenfall:

Vitsippor har jag blivit varnad för, dekan ta över en hel rabatt men vem kan motstå?

”Blue Eyes”

Och ”Viresent”

Då kan man ifrågasätta om de verkligen behöver buras in:

Men livet med katt kräver detta…

Jag hittade en pion bakom jordkällaren!

En enda själk,men det är en knopp i den så jag får veta vad det är för en filur. Om den är frösådd eller en förrymd rotbit i från ett trädgårdsland återstår att se, men jag sätter ribban högt och hoppas på en riktigt raritet! *host*

Sen är väl ”Tussingar” också experter på att rymma. Från att inte ha haft dem alls och bo mitt ute på en åker så är de bara där helt plötsligt och finns överallt. Just de här var då lite söta. Bäst att föreviga dem innan gräsklipparen kommer i kväll.

Den största glädjen bland mina rymlingar är varje gång jag hittar en frösådd krollilja eller en akleja.

Det är redan knopp i aklejan som står vid solväggen:

Och krolliljan är magnifik med sitt bladverk:

Nu väntar jag bara på blomningen

 

i från trädgården.

Ett hav av tulpaner som jag inte minns att jag har satt. Det har funnits där några år nu, men någon måste ju planterat de första lökarna…

Dårört. Den har jag försökt fröså några gånger. Lyckades en gång med att få dem att gro… misslyckades med fortsatt vattning. Enklare att köpa på Tradera…

 

Krolliljorna är på väg upp: Just den här kommer att blomma i vitt:

En tidsfråga innan Kungsliljan slår ut:

Gullvivor ÄR vårens budbärare:

Krokusen blommade för ett tag sedan men man kan liksom inte se sig mätt:

 

Och så får an sånt härligt spring i tassarna när det är vår

 

… får bli ett inlägg till mitt föregående inlägg om att jag har köpt alldeles förmycket utan att ha ett land att sätta ner dem i..

Nu när det är som underbarast ute, solen skiner och jag bara VILL ut i landen och rota så har det hänt en del olyckor i samband med för flitigt rensande. Det blir det härmed att hålla koll på var man  har satt växterna. Det är ju inte riktigt allt som har kommit i gång ännu, och en del kommer inte att komma igång alls, dvs ”de har lämnat in för gott”.

Sommaren 2014 gjorde jag ett jätteprojekt (i mina ögon sett).

Efter år av planterande och först nu insett värdet av att faktiskt veta vad det är man har i rabatterna så hade jag beslutat mig för att märka upp mina perenner. Etiketterna som följer med krukan hade jag dittills stoppat i en platspåse och lagt i garderoben eftersom de aldrig oskadat får stå kvar i landen ändå…

En kille i lokala plantskolan gav mig tipset att skriva med blyerts på träpinnar och sen sticka ner i jorden, men då jag aldrig riktigt kan ta ett konkret tips utan att vilja vidareutveckla det (varför krånglar jag till det?).
Det här med att blyerts inte nötts av väder och vind hade jag tagit till mig och därför skrivit med blyerts på syrafritt papper. Sen har jag laminerat in pappersbiten och satt fast ett buntband på baksidan (med silvertejp).

Nu är jag inne på år 2 med de  här lapparna, jag gjorde ett par hundra och stack ner vid mina perenner och det gick inget vidare kan jag avslöja…

Sol, vind och vatten (fick mig att börja nynna på en välkänd melodi) har inte varit snälla mot dem och lamineringen höll inte utan har skivat sig:

Och silvertejp är ju oslagbart, eller…?

Inte till den här sortens projekt, tyvärr. Kölden och vätan har fått nästan samtliga lappar att blåsa bort och jag möts ofta av antingen en lös lapp på vift, eller ett nerkört buntband med en bit silvertejp på… Det här är f.ö. Vitsippa ”Vestal” som första bilden visar… Den lappen är ett minne blott.

Detta har då skapat ett gäng problem för mig då det nu kommer upp lite perenner här och där. Okej, om det är en daglilja så ser jag ju det, men vilken? ”Pandoras box” eller ”Pardon me”???

På ett fåtalland har jag varit duktig och gjort små blyertsskisser som jag satt in i en pärm, frågan är då om jag uppdaterar dem som jag borde? Tar jag bort på skissen det som försvinner i verkligheten och skriver jag dit nytt på skissen… Det är väl lite si och så.

Hade en ny, tidskrävande, ide (varför kan jag inte göra saker och ting enkelt?), Något jag såg i en tidning:

Man behöver: Billiga rostfria skedar, regniga dagar, en hammare och ett städ, bokstavsstämplar i metall, hörselskydd och ett jäkla tålamod. Stavar man fel, eller vänder en bokstavsstans upp och ner är det bara att börja om…

Fast de blåser nog inte bort eller bleknar i solen i alla fall…

…vore bra om det aldrig mera skedde!

Nu har jag varit ute och gått igenom min planteringskö, och det var, milt sagt, deprimerande.

Hur ska man undvika att göra de där impulsköpen bara för att man tyckte att blomman var fin? Att man aldrig hade sett något sådant tidigare? Att man faktiskt vann auktionen med ett idiotbud på tradera? (Då någon tydligen kör med samma idiot-taktik som en själv och lägger ett onödigt högt bud i sista sekunden för att garanterat få den?). Den KAN ju vara slut, eller aldrig mer dyka upp på någon plantskola jag åter till, mer någonsin?

Ojdå, tålde den inte kalk, och vi som bor på ett kalkberg?

Klarar max zon två… vänta nu lite. Vi bor i zon…4. Jodå, det går väl visst. Lite zonknäckeri har väl ingen dött av…

Var ska jag sätta den? Den blir ju lite hög, den får nog stå i sin kruka ett tag till så att jag hittar ”den perfekt platsen”.

Trivs bäst i dammens sumpzon… oj då… det har jag ingen (ännu. Jag SKA göra en). Eller varför inte göra ett stenparti? Där skulle ju den där lilla blomman passa fint. Och då kanske det vore bättre att bara ta ett kort på ettiketten och återvända efter den när det är dags att plantera det där stenpartiet.

Och alla frösådder som jag sått, skolat om och ställt i små krukor. De som skulle planteras i stor grupp… någonstans.

Jag har sorterat de där krukorna i kväll. De som har stått utmed husgaveln hela hösten och vintern. De där som inte har ett endaste uns av rötter kvar i krukan. Totalt förmultnade och bara gödningskulorna (Jag har mosat ett antal i ren rädsla för att det varit snigelägg) och en och annan daggmask har varit synliga efter att jag totalt dissekerat innehållet.

Jag var på ”min plantskola” i förra veckan.

Det var rena tortyren att gå därinne och titta och planera mig igenom mina inköp.

Det blev en tibast:

Och en buskpion som ska bli lika mörklila som tibasten:

OCH DE ÄR PLANTERADE DÄR DE SKA VARA!!!

Någonstans hörde jag att det kunde bli upp mot 16-17 grader här i dag.

Vi är inne i april så det vore ju på tiden… men det är mulet ute, termometern har med nöd och näppe klättrat över +10grader och det känns som att regnet hänger i luften. Motiverat att gå ut och gräva…? Näe.

Men jag har varit ute med kameran den senaste veckan så lite bilder har jag att bjuda på:

Våriris ‘Katharine Hodgkin’. Jag satte tio lökar för ca 5 år sedan och nu ser varje lök ut så här. MAO dags att dela på dem.

Jag antar att alla trädgårdsbloggar nu svämmar över av krokusbilder. Men jag bjuder gärna på mina snövita skönheter som jag för tillfället helt har glömt namnet på. Jag kanske borde dela lite på dem också?

Pinnplockning i trädgården. Vi har inte många träd, men pinnar blir det. De enda som misstycker lite om den här aktiviteten är nog skatorna som sitter och tittar för de vill väl ha pinnarna till sitt boende förståss.

Dammsugning av gräsmattan hör också till… Eh… nja, det är familjen pilfink som är den största boven till att det måste göras. Vi städar upp efter fågelmatningen.

Sen har man ju då katt, så en ofrivilligt hjälp med att kultivera i landen har man ju… OK, gratis gödsel, men inte säkert att de lökar och växter som jag satte i höstas dyker upp där de ska…

Till min stora glädje kan jag konstatera att guld och koifiskarna har vaknat till. Jag hade rensat upp bland all gammal humle utmed dammen och det som föll ner i dammen trodde de var mat. Näe, jag väntar ett tag till med att börja mata. De kan dö om man börjar för tidigt.

Kvällshimmeln kan vara vacker. Lyckades få med några anländande tranor.

Fast i går kväll var den lite extra röd: Soptippen brann. Det syntes över hela staden. Nu är tydligen min systemkamera onödigt dramatisk för riktigt så röd var inte himmeln, men det blir ju bra bilder i alla fall… Och ingen kom till skada, det är huvudsaken.

#vår #spring