Magnolia – ”Wada’s memory”

by Nillas Trädgård • 15 maj, 2018 • 0 Comments

Eller – När små projekt blir stora…

Köpte några träd och buskar för ett par veckor sedan. Det är jättekul att köpa, men sen ska det också ner på en plats i trädgården och det är ju kul i sej, men när det gäller mig så tenderar det alltid att bli projekt som blir bra mycket mer utdragna än vad som var tänkt från början…

”Gräv ett hål och plantera trädet”- konceptet verkar inte riktigt fungera för mig…

När mitt nyinköpta Magnolia ”Wada’s memory” skulle ner i förra veckan verkade det så enkelt: platsen var redan utsedd. En skyddad plats med mycket sol. En korg för att skydda rötterna mot sorken tillverkad och vädret var på min sida.

Så jag började gräva en kontur.

Plötsligt tog det emot och jag hoppa på spaden. När jag var i luften, millisekunden innan nedslag, blev jag iskall. Jag var på väg att klyva elkabeln som är nergrävd till dammens pumphus!

Varför i hela friden har vi inte lagt den i ett elrör??? Ytterligare en post på listan ”gör om gör rätt”!

Hur som helst så var jag tvungen att göra lite omedelbara åtgärder eftersom jag vet att jag kommer att behöva kantskära så jag hämtade lite vikt plåt och sand och kapslade in sladden tills vidare:

Nu borde det iallafall ta emot om jag sätter spaden där igen utan att tänka mig för.

Sen hämtade jag korgen och satte den på plats och hällde i två säckar med rododendronjord. Säck nr 2 blandade jag upp med befintlig jord från platsen och i fortsättningen kommer jag att lägga på lövkompost. Har läst att Magnolias gillar det.

Så nu står den där ”Wada’s memory”, en pilbladsmagnolia, Magnolia salicifolia som ska vara härdig till zon 4 om jag förstått det rätt. Som alla magnolier har den känsliga rötter, inte bara för sorken, utan man ska helst inte gå för mycket på marken kring där den står. Det begränsar väl dessutom möjligheten för marktäckare. De flesta magnolior vill inte ha konkurans och gillar inte när man rotar runt deras rötter så jag ntar att det är en säck täckbark som gäller.

Jag hoppas att den blir mer ett träd än en buske. Mellan 5 och 7 meter kan den bli. Funderar lite på om jag redan nu ska kapa av den gren som är nästan vid marknivå…? Så att det blir mer en stam.

Blommorna (som inte jag har någon bild på) är väl inte så bedårande vackra när man tittar på dem en och en men jag har sett bilder på träd fullkomligt nerlusade med blommor, kritvita träd och drt är det som fått mig att köpa ett.

Trådnäts origami – Nätkorgar i galvad tråd…

by Nillas Trädgård • 1 maj, 2018 • 0 Comments

…tänkte jag skulle ge sorken en utmaning.

Jag har varit och hämtat några träd och buskar i helgen. Unga, fina plantor som jag hade tänkt skulle få åldras och bo in sig i min trädgård.

Från vänster till höger: Svart valnöt Juglans nigra, Magnolia ”Wandas memory”, 2 styck kopparlönnar Acer griserum och framför dessa träd står 4 buskar Deutzia (2 straberry fields och 2 gracilis). Ytterligare ett plommon ”opal” och två vinrankor Labruskavin ”Zilga” och ”Vitis” är inte med på bild.

Alltför många träd har gått sork-döden till mötes här. Späda trädrötter är tydligen bland det godaste som finns i en sorks värld så jag har börjat hägna in mina dyrgripar även under jord.

Det är ett riktigt pilligt och ”aj vad det gör ont i fingrarna”- jobb, men förhoppninhsvis värt varenda sekund av arbete (och stickskador. Handskar är att glömma, trasslar bara in mig!)

Det börjar med en rulle finmaskigt, galvat fyrkantsnät (finns på bygghandeln):

Jag klipper det (med en avbitartång) i fyrkanter, lika långa som det är brett och i det här fallet 53×53 rutor.

För att forma min korg har jag räknat ut att 53 rutor fördelat på två sidor och en botten blir 17 rutor. Det här är bara en torftig ritning jag gjorde aldeles nyss för att visa hur jag har gjort. Finns säkert mycket bättre ideer…:

Och så svor jag lite och vek ihop något som jag tycker nog kan duga. Det blir ju nästan två lager Mr Sork ska ta sig igenom…

När jag nu planterar träden kommer jag även att lägga ett ”lock” av nät på ovansidan. Alla avklippta nättrådar är dessutom vikta neråt så att jag inte skadar mig om jag är och rotar i jorden kring trädens bas.

Två korgar orkade mina fingrar med, de är duktigt omplåstrade, nu får de vila någon dag innan det är dags att göra lite mer trådnäts-origami.

Våren tittade förbi…

by Nillas Trädgård • 23 april, 2018 • 0 Comments

…kan man väl säga, för med den regn och blåst (och på sin håll åska!) är drt svårt att tänka sig att den kommer igen.

4 dagars njutningsfullt trädgårdsgym stod redo efter en lång vinter och drt var bara att hugga in bland vissna perenner och grävarbete.

Jag rev ut inredningen, sopade golvet och putsade (jag är inte så noga) fönsterna i växthuset:

Nu är de barrotade växterna som jag skickat efter i från nätet nersatta i krukor och kan börja växa ordentligt.

Sen kollade jag om de jordärtskockor som växt i en pallkrage förra sommaren överlevt. Blev positivt överraskad:

De ser lite roliga ut

Vissa säger att jordärtskockor är rena ogräset när de fått fäste. Jag odlar dem i pallkrage och man ska hellst byta växtplats varje år på dem vilket, jag misstänker, gör att jag om några år har jordärtskockor i varenda pallkrage + komposten. Jag antar att enstaka små knölar kan följa med ogräsrens / bli kvar i jorden. De var inte lätta att upptäcka och i synnerhet när jag lämnade kvar en rad ved övervintrad ruccola, då är jag säker på att det kommer att titta upp exemplar även på den gamla växtplatsen. De minsta + ett par lite större åkte tillbaka i en annan krage. Hoppas på lite fler till hösten / nästa vår. Hoppas dessutom på blomning då de, har jag för mig, är släkt med solrosen. Mina kockor är av den sorten som ska blomma. Bianca har jag för mig de heter.

Jag har påbörjat arbetet på en ny växtplats för mina rabarber + några sparrisplantor. De ska få bo i en avlång slapelse intill växthuset.

Jag hade övervakare på det arbetet:

Sen fanns det ju naturligtvis tid för att gå och beundra blomsterprakten. Det är tyvärr bara vår en gång om året och den kommer väl tillbaka när regnet dragit förbi…

Rhododendron utmed dammen…

by Nillas Trädgård • 20 april, 2018 • 0 Comments

…tyckte jag lät fint och återigen fann jag mig i gång med ett projekt som inte var tänkt att geomföras sommaren 2017.

Och definitivt inte på en plats där jag, en månad tidigare, öst en massa sten med taken att ”där kommer jag aldrig mer att gräva… det var hyfsat tufft att flytta på…

Jag hade nästan fyllt igen bakom muren då jag hittade billiga rhododendron på jem & fix som jag tyckte kunde passa.

Glömde ta bild innan jag fyllde på torven men i botten la jag en bit dammduk som en grop som jag hoppas ska kunna fånga upp och behålla en del fukt så det inte torkar ur så lätt.

Sen fyllde jag upp med jord och planterade fem plantor, 3 lila parkrododendron och två vita ”cunninghams white”.

I början på veckan delade jag en kraftig planta med randgräs som jag planterade i de bildäck som jag hoppas håller både gräset på plats och rhododendronjorden. 3 däck har jag.

Jag hoppas att det kan utvecklas till fina tuvor intill rhododendronen och helst inte rymma ut…

Nu när det har gått en vinter ser jag att rhododendronen klarat sig hyfsat från rådjuren, men vinden är hård och alla buskarna har mer eller mindre vikt sig för vinden, mot dammen. Måste nog komma på ett sätt att stadga upp dem så att de inte växer sig stora och kommer att luta sig över för mycket. Dessutom hoppas jag att det inte är för torrt för dem. Kanske borde satt dem i markhöjd i stället för att höjt upp dem på en mur…?

Vinterliguster häcken skulle bara gallras lite…

by Nillas Trädgård • 19 april, 2018 • 1 Comment

Ligustrum vulgare var italicum Atrovirens

… den hade blivit ordentligt vildvuxen / misskött de senaste tio åren som vi bott här och förra våren (2017) skred jag till verket med någonting som jag hade föreställt mig skulle bli en liten enkel gallring:

Grenarna som nu var tjocka som underarmar och, när jag började dra i dem var ca 4-5 meter långa visade sig vara mer ett stöd åt varandra och när jag tog de som jag tyckte var lämpliga och kapade av och drog ur visade sig att de höll ihop hela massan och när en gren försvann välte resten av häcken…

Fanns bara en sak att göra: Jag hämtade sambon och en av hans favoritleksaker: Motorsågen…

Efter lite friserande fanns det inte så mycket kvar, dryga halvmetern över marken, och jag kunde bara hålla tummarna för att den skulle bryta ny ved och komma igen.

Det var en stor lättnad när jag såg att den gjorde så och på bilden under visar hur det såg ut efter någon månad.

Vi satte en bräda på insidan utmed för att på något sätt se var och hur vi ska styra häcken i framtiden. Den bara jorden till vänster om brädan är faktiskt så långt som häcken hade brett ut sig åt det hållet (det blåser alltid från höger). Bastun som syns på bilden ovan fick vi klippa oss in en bit i häcken innan vi ställde dit den. Så bred var den. Nu skulle jag vilja ha bastun lite längre mot häcken. Sambon håller inte med.

Vi har sått i nytt gräs och det kom upp och växte fint under senare delen av förra sommaren.

I vintras fick vi lite hjälp med trimningen:

Jag kan väl inte säga att jag är överlycklig, men de var hungriga och vintern var hård.

Nu har åter snön smällt bort och det är ett år sedan jag satte sågen i häcken och när jag tittade till den härom dagen ser det ut som att den har tagit sig fint. Nu ska vi bara ta fram häcksaxen och ge den en liten, liten trimning och får väl göra så i framtiden så att den inte skenar iväg och blir lika ranglig som den var. Någon form av pergola som jag kan forma den efter vore önskvärt. Får se nästa år när den blivit lite större.

Vi behöver verkligen den där häcken.

Trädgårdsdammen vaknar 2018

by Nillas Trädgård • 15 april, 2018 • 1 Comment

Efter den vintern med all snö som varit har jag också varit mäkta nervös för mina vänner dammfiskarna.

Jag tror inte att jag har skrivit om det i bloggen tidigare, men sommaren 2016 fick vi äntligen vatten i min nyaste damm som jag jobbat på några år. Mycket grävande för hand drog ut på tiden men tillslut så… men jag tror att jag tar dammbyggandet i ett separat inlägg.

Så här såg det ut i början av januari och efter några snöfattiga vintrar så ryckte jag lite lätt på axlarna och tänkte, ”ja, ja, det är lugnt”.

För några veckor sedan var jag inte lika cool…

Det ligger ett nät över dammen som är spännt över några linor (de syns på första bilden). Trycket från snön har pressat ner nätet så det frusit fast i isen. Luftpumpen som ska hålla ett par vakar öppna för syresättningen lyckas bara pressa fram luft i ett av de fyra syrestenarna som finns utplacerade i dammens fyra hörn och de syns inte alls på ytan. Ett vagt surrande och plaskande var det enda som skvallrade om att det var där.

Staketet och nätet som under sommaren skyddat dammen från djur och människor trillar i, och vår icke-kompis Herr Häger att äta upp mina vänner, syns inte ens. Jag fick rysningar när jag såg rådjursspåren korsa rakt över isen…

Jag har i mitt inre förberett mig mentalt på att få plocka upp mina vänner, en efter en, med hoven och förena dem med komposten.

Därför är jag nu toalt lyckorusig över att få visa den här bilden, tagen i dag:

En hel hög med nyvakna, soltörstande, sällskapssjuka (jodå, de kommer när jag pratar med dem!) och hungriga Koifiskar, guldfiskar och guldidar.

Men det är ju det där med vår ”icke-kompis”, Herr Häger.

Det sägs att de inte kan landa direkt i vatten utan måste gå i.

I dag skruvade vi fast staketet av grönplastat ståltråd och böjde det fram så mycket det bara gick. Nu har han inget att landa på och inget heller att sitta på. Kommer han upp på staketet så någ han förhoppningsvis inte ner. Och staketet är böjt över den kant som är precis intill vattenytan.

Det är inte vackert, men förhoppningsvis räcker det iallafall. (Måste ta bort stegen ser jag nu. Perfekt att landa på…)

Hur som helst är jag lycklig över att mina fenburna vänner klarat vintern.

Vresrosorna på jordkällaren…

by Nillas Trädgård • 14 april, 2018 • 1 Comment

…Rosa rugosa, har fått stå orörda på jordkällarens kulle i några år. Med jämna mellanrum brukar jag klippa ner dem till ca 15 cm höjd för att föryngra dem och få dem att breda ut sig lite. Nu hade det nog gått ett par år för mycket.

Jag märkte att det var mycket som var död ved sen några år tillbaka. Grenarna blir torra och faktiskt verkar det som att de tappar sina taggar, som i unga år är många och vassa, när de blir äldre?

Det blev ganska så kalt när jag var klar. Den skarpsynte ser att jag lämnat några taniga träd. Kan inte bestämma mig om jag ska ha kvar något, samt att detta något måste vara ett körsbär. Jag får vänta till bladen slår ut. Är det almar är det enbart ringbarkning som gäller.

Min förhoppning är att det som är nederst i framkant är ett körsbär och de övriga är, hur som helst, oklokt att spara.

Insåg dessutom att det var ganska glest mellan plantorna så när de vuxit upp en bit kommer jag att ta sticklingar och plantera. Lite förvånande då vresrosor annars är kända för att lätt sprida sig lite åt det inovasiva.

Något jag tänkt göra så många gånger är att torka nyponen och göra nyponsoppa. Ska tydligen slå ekströms pulvervariant med hästlängder.

Page 2 of 59

« 1 2 3 4 … 59 »