…behövde ju någonstans att bo!

Jag har en förmåga att göra inköp på växtfronten som kanske inte alltid är helt genomtänkta (läs: för det mesta inte genomtänkta alls) och då jag tyckte att det lät spännande med ett snödroppsträd fick det naturligtvis följa med på min rullvagn den där vårdagen på Cramers blommor i Hillared.

Ett torftigt försök att bygga i torvblock fick mig att fundera på om inte lecablock vore ett alternativ?

Jag släpade fram ett gäng block och en spade och satte igång:

Först grävde jag ett dike som jag fyllde med sand. Dels för att blocken inte ska följa med lerjordens rörelser, men också för dränering. Sen funderade jag över formen men det stannade vid tråkigt fyrkantigt…

Jag satte armeringsjärn ner i backen, framför blocken så att de inte skulle glida ut när jorden innuti pressar på pga fukt och kälen. MAO så att den håller formen.

Och för att få den att likna torvblock hade jag hittat kokosmatta som jag klädde min skapelen i.

Och när jag var nöjd med formen hällde jag i mullrik jord, planterade mitt snödroppsträd (som egentligen mer är en buske) och ramade in med 4 alunrot och toppade med täckbark.

Och ja: jag är nöjd

 

 

Efter att ha försökt lära mig en bildcollageapp så blir det här ett test för att se om det funkar…

 

… och även om jag tycker att jag är mitt i vintern så känns det verkligen som att man hinner inte riktigt med. Jag vill så mycket.

Jag sår fröer. Både perenner och lite mer optimistiska saker som träd.

Jag snickrar ramar till träd jag ska beställa och plantera.

Jag ska komma ihåg ATT beställa träden…

Jag HAR beställt 60 torvblock och 3000 liter torvjord, till ett rhododendronland. Eller två. Jag har inte riktigt koll på hur mycket 60 torvblock och 3000 liter jord EGENTLIGEN är…

Jag går på bokrea och köper trädgårdsböcker för att jag är optimistisk nog att tro att jag ska hinna läsa dem.

Och så går jag runt-runt i trädgården och tittar och planerar. Drömmer och funderar.

Och det är fler än jag som längtar efter att det ska bli vår:

Guldfiskarna, koiarna och guldidarna har solat sig under isen större delen av dagen, tills den gick i moln. och det började snöa.

Och så har jag en vintergäst i samma rum som jag sitter och skriver:

Jag bjuder på vatten och honung och en blommande amaryllis!

 

 

Mina hotellvana guckoskor har, av tre exemplar, två överlevt två vintrar här, dock blir de mindre och mindre och jag får nog tänka till ordentligt innan vinter nummer tre är här.

Lycka är i alla fall att den gula blommat med en blomma nu på försommaren:

Nu blir det att läsa på ordentligt så att jag kan behålla, och får de två som är kvar att trivas.

…vem? Jag? ALDRIG!

Jag bor på landet.

Jag har obegränsat med plats.

Ska väl inte behöva begränsa mina land med en massa fåniga bräder som ändå ruttnar efter ett par år?

Jag har… skaffat pallkragar… Nu står de där i alla fall, trots att jag inte skulle.

Det började med den där boken som jag hittade på ICA, ni vet: Expressen och Aftonbladet klarar sig ju inte längre med att bara sälja kvällstidningar.
Och en smula tidspress: jag kände att jag inte hann snickra ihop fler ramar själv som jag har gjort tidigare år. När jag tänker efter så är ju faktiskt mina tryckimpregnerade odlingsramar ingenting annat än just pallkragar, om än större. Mannen som ägde vårat ställe före oss fick för sig att schakta bort alla jord i från det område som jag senare bestämde mig för att använda som köksträdgård och lägga det som en kulle över jordkällaren!!! Alltså måste jag ändå bygga upp mina odlingsland på höjden eftersom var jag än sätter spaden, men få undantag, stöter jag på berget.

Med lite funderande och insikten kom krypande om hur fel jag har haft i många år (NÄ-HÄ. Har jag haft fel? (igen)) så började jag inse att mina hittills gjorda kragar med måtten 180X180cm är lite svårhanterliga. För stora att krypa runt och rensa i och svåröverskådliga…

Jag har en stor trädgård och jag har alltid tänkt STORT: Stora land, stora träd, stora dammar, stor gräsmatta…

Nu gör jag två små dammar av en stor och, ja, bantar ner landen till pallkragar.

För några år sedan så gjorde jag (med hjälp av mamma) ett, STORT, jordgubbsland där ogräset tog över snabbt och lätt för jag la ingen marktäckduk som jag planterade ner plantorna i. Nu har jag ”räddat-det-som-räddas-kan” och flyttat ett gäng med plantor till enav de gamla kragarna:

Den gamla ramen till det gamla landet rev jag upp:

Den ramen ska återanvändas och halveras på bredden samt fixa att det blir två brädor på höjden och så ska det bli bärbuskar (Goji eller havtorn) med en marktäckduk och täckbark däri.

Efter lite trixande hade jag oljat in pallkragarna, satt ihop dem, grundat marken med sand och tidningar som hindrar ogräs och lagt plattor runt:

Till sist, som sig bör har jag lagt i (köpe)jord och sått:

Olika sorters sallader och ruccola i den högra och lök och morötter i mitten. Längst till vänster är än så länge tomt. Sockerärtor ska ner. Jag vet att jag är sent ute, mycket för att jag kom på det här sent, men det som blir det blir och jag får planera bättre nästa år. Då ska det dessutom till tre kragar till hitom de som står nu.

Läggmärke till kompostnätet som ligger över. Ovärderliga när man har katt. Dock är de inte så skyddande mot familjen pilfink…

Och så var det ju det härmed att bygga på höjden: Även fruktträden behöver ju jord så de börjar också få ramar nu.

Äppelträdet ”Stenbock” i förgrunden och päron ”Göteborgs diamant” längre bort. Jag ska fylla på jord på båda och lägga marktäckväv från stammen och ut mot kanterna fram till ca 20-25 cm från kanten. Där ska bli lite öppen ord och jag ska plantera smultron kring det ena trädet och lavendel kring det andra. Det kommer bilder så småningom.

Så, som ni ser: Jag håller på att rama in mitt liv