Blog Archives
Lisebergs trädgårdsdagar…
…var det tänkt att jag skulle få uppleva i morgon, söndag.
I stället så får jag gräva i trädgården efter elkablar…
Kanske lika bra det… plånboken skriker efter hjälp sedan jag botaniserat på lokala plantskolan…
Syren – Syringa vulgaris ”Sensation”…
…är en förädlad syren som jag faktiskt aldrig trodde att en syren kund se ut!
Villaägare som man då är, är vi medlemmar i villaägarnas riksförbund (motsvarigheten till hyresgästföreningen) och får då tidningen ”Villaägaren” (Inte att förväxla med gratistidningarna ”vi i villa” eller ”Villaliv”). I senaste numret var det ett Syrenspecial.
För första gången i mitt liv fick jag syn på syrenen ”Sensation”, en lila syren med vita kanter på varenda liten blomma:
Jodå, en buske är inhandlad och nergrävd i det landet som jag kallar för det ”röda stenmurslandet”.
Jag räknar iskallt med att jag inte ska behöva dalta så mycket med den här skönheten heller utan behandla den som en syren ska behandlas så att den kommer att blomma någon gång i maj eller juni och att den når en maxhöjd på ca fyra meter. Den ska klara zon 4 står det på etiketten. Den här har jag ställt i halvskugga, men hoppas på att den kommer att blomma bra ändå… om några år. För först kommer jag nog vara på den och snagga den lite så att den kommer att förgrena sig lite (till) och verkligen bli en buske!!!
Dvärgkörsbär- Prunus incisa ”Kojo-no-mai”…
…införskaffades efter att ha sett alla fantastiska bilder från kungsträdgården, Stockholm för en dryg vecka sedan. Ett rosa hav i trädgården önskar jag mig 
Nu är ju inte detta ett ”riktigt” japanskt körsbärsträd utan endast ett dvärg som jag har planterat i det land som går upp mot trädäcket intill vår trädgårdsdamm. Det blir bara ca 2-4 meter högt så de når väl på sin höjd upp till rosenpergolans topp.
Detta var dessutom ett ”rea exemplar”. Det stod andra, mycket buskigare och fylligare, träd lite längre bort i affären, till dubbelt så högt pris men jag tror nog ändå på det här trädet. Har köpt ”halvrufsiga” exemplar av växter förr som har blivit jättefina. Det handlar mycket om hur och var man sätter dem och hur de får möjligheten att utvecklas när de är planterade.
Det är ympat på en annan stam, varför är jag osäker på.
Vet inte heller om det bara odlas för sina blommors skull eller om det kommer att få, ätliga eller oätliga, bär senare.
Jag brukar ta foton på alla ”lappar” som sitter på mina växter jag köper. På det sättet är det enklare att komma ihåg hur de ska skötas. På baksidan av den här lappen står det att trädet klarar zon 1-5, fast läser jag om det på div sidor på nätet står det till och med att man ska plantera trädet i kruka och ta in det på vintern!!! Men man måste väl kunna lita på ettiketten???
Hur som helst: Nu står det där det står och jag håller som vanligt alla tummar och tår jag har att det kommer att överleva!
Hyacinter…
…Hyacinthus orientalis är en blomlök som vi väl främst förknippar med julen. Ska jag vara ärlig så trodde jag inte ens att den kunde växa och blomma ute i vårt klimat, Turkiet och Syrien nämns som exempel på Wikipedia när man läser om Hyacinter. Här i Sverige har den upp till odlingszon 4. Gärna i full sol och fuktig, men väldränerad jord.
I höstas vågade mig på att prova och köpte då både vita (Carnegie) och rosa (Pink Pearl) och nu blommar det för fullt!!!
(Ok, det var inte så smart att låta kompostnätet vara kvar. Ska ta ett bättre foto senare…)
Det verkar som att de har en lång blommningsperiod för de har stått sådär i ca en och en halv vecka och de har ingen tendens att vissna. Men det har inte varit en så varm period heller, så kanske det är förklaringen.
I och med detta så vågar jag mig nog på att köpa fler lökar i fler färger till hösten, för färger verkar det finnas en uppsjö av.
Lite synd att man inte känner doften så tydligt när de står ute. Inomhus kan de några få hyacinter fylla upp ett helt rum med doft, ingen fördel för allergiker, men olika hyacinter ger olika mängd med doft. Det finns några som inte doftar alls.
Nu blommar det…
…med härliga vårblommor i rabatterna
Kejsarkrona, vårprimula, pärlhyacinter och faktiskt en och annan tulpan!!!
Perennerna har börjat att ta sig, stockros, kärleksört, akleja, lupin, Echinacea, silverarv och löjtnanshjärtan är på gång. Hoppas att de breder ut sig så att man slipper se den nakna jorden.
I ett annat land så har krokusen blommat över för länge sedan. De är ju hundratals och hundratals på mycket liten yta. Eftersom man ska låta lökars blad vissna ner av sig själva så ser det inte så himla prydligt ut just nu, som om jag inte brytt mig om att rensa, men det är faktiskt knappt något ogräs i landet. Endast krokusblad och en och annan pärlhyacint… Jag måste nog flytta en del inför nästa vår:
(Eh… hum… ni kanske kan tänka er att ignorera maskrosorna på den här sidan av träkanten. DET är ogräs!!!)
Knipa…
…Bucephala clangula, liten söt andfågel som vi ser i bland här i trakterna. Här flyttfågel som dyker upp i April och stannar till sensommaren. Lever på småfisk, insekter, smådjur och växtdelar. Ca 40 cm lång och väger ungefär ett kilo. Häckar vid sjöar och vattendrag.
Jag vet att det häckar ett par nere i dammen där vi brukar få ta vatten till vår damm. De är skygga och flyger oftast i väg när man går förbi, inte så konstigt kanske, bor man mitt ute på en åker i en damm så ser man aldrig människor och då är det väl inte konstigt att man, tillsammans med Kanada-gässen och de andra änderna shappar sin kos när de tvåbenta anländer!!!
I helgen utspelade sig en smula dramatik när jag på fredagsmorgonen upptäckte en ung Knip-hane simmande i vår trädgårdsdamm. Troligtvis var detta en som hade mutat in vår damm som ”sitt revir”. Den hade ju allt i en Knipas ögon: Gott om mat, stor svängradie för simning och troligtvis den enda knipan med egen bubbelpool (syrepumpen)!!!
Först blev jag rädd – tänkte på Guldfiskarna och att Knipor förmodligen älskar fisk.
Men våra guldfiskar är nu ganska så stora så skulle Knipan försöka sätta i sig en så skulle den nog sätta i halsen. Och småfisk… Jo, visst finns det yngel, främst av Sandkryparen, Gobio gobio, och de ökar i antal ganska så drastiskt under sommaren, har redan sett stora stimm, så kanske inte det är en nackdel om Herr Knipa mumsar i sig något hekto av dem. Vi kan ju trots allt inte ha HUR mycket fisk som helst även om dammen är stor.
Så Herr Knipa simmade runt i sin damm och spanade utsikten i från någon av de konstgjorda öarna och verkade stormtrivas med tillvaron… men vem säger att lyckan varar för evigt.
Naturligtvis så fanns det andra som var spekulanter på reviret, eller mer troligt är det väl att han ville ha en fågel-lunch.
Katten Pucko var fast besluten att nosa på nykomlingen så Herr Knipa tröttnade tillslut på att aldrig vara i fred och flaxade i väg på lördagseftermiddagen.
Lite synd tycker jag nog. Kunde mycket väl tänkt mig en fågelkompis.
Han var trevligare än hägern iallafall…
Det här är en bild på Herr och Fru Knipa från 2008 då de var på tillfälligt besök en regnig morgon:
Pioner…
…Paeonia. En ”mormorsblomma” som alltid har funnits och med sina stora fluffiga blommor skänker en oerhörd glädje, och i många fall en underbar doft, till oss som älskar dem. Enligt alla beskrivningar som jag läser så passar de perfekt i vår kalkhaltiga och lite leriga jord och jag kan inte mer än att hålla med om att de växter så att det knakar.
De flesta är, vad jag vet försommarblommande men man kan om man vill hitta pioner som blommar fram i Juli och kanske till och med Augusti, om man har tur. Ett stort plus är att rådjuren äter dem inte!!!
Pioner tycker om sol men blommar längre om de får stå i halvskugga. Som snittblomma är de utmärkta står fint i vasen i minst en vecka. Och tvärtom vad jag trodde så är de inte så svårskötta och kräsna, det ska tydligen vara ganska så svårt att ta kål på en pion…
Fram till något år sedan så hade vi bara två. En på var sida om huset:
Jag vet inte vad det är för sorter, men skulle någon veta, så får ni gärna berätta!
Nu vet jag inte riktigt vad som har tagit åt mig för förra året kom det in 4 nya olika sorter (som jag har koll på) , Kansas, Buckeyed Belle och två buskpioner. Och i helgen anlände en liten planta av ”Duchesse de Nemours”, en vit luktpion, i från Odla.nu.
OCH i går gick jag förbi en hög med gammal matjord som vi fick av en kompis för en 5-7 år sedan. Och däri spirar en liten, liten pionplanta:
Det lär ju dröja några år innan den bekänner färg, om det är någon av de vi har som har fröat av sig, eller om det är något som följt med jorden
I helgen har jag iallafall gjort någonting åt mina äldsta pioner som jag har funderat över i många många år. De har fått varsitt pionstöd, tillverkat av armeringsjärn och ett par vanliga svängda buskstöd man kan köpa ”var som helst”. Det blev väl inte jättevackert, men tanken är ju att det inte ska synas när pionerna vuxit upp och då kan man ju leva med det
Mina Pioner:
- Okänd, bild 1. Ca 100 cm hög, blommar i mitten av juni med fyllda ljusrosa blommor. Doftande
- Okänd, bild 2. Ca 100 cm hög, blommar i mitten av juni med fyllda cerisa blommor. Doftande.
- Kansas 2 st, (Ingen bild) Nysatt i höstas. Detta är en Luktpion som ska få mörkröda blommor, bli ca 100 cm hög och blomma i juni-juli.
- ”Buckeyed Belle” (ingen bild). Står fortfarande planterad i kruka. Ska få mörkröda blommor, bli ca 80 cm hög, och blomma i juli-augusti.
- ”Duchesse de Nemours” Paeonia lactiflora (ingen bild), anlände i fredags. Satt i kruka. Får vita, doftande, blommor med gul mitt som blommar i juni-juli. Blir ca 100cm hög,
- ”Den självsådda plantan” (bild 3). Upphittad i en hög av matjord. Väntar med spänning på att den ska bekänna färg.
- Japansk Buskpion
- Japansk buskpion
(Hoppsan. Jag hade visst skrivit om mina pioner förrut… HÄR)
Ny kompis i trädgården…
… Herr Pingvin:
Är tyst och lugn och äter definitivt inte upp guldfiskarna.
Svenska Trädgårdsbloggar