Exprimenterande med Kejsardalia – Dalia Imperalis

(För er som redan läst detta inlägg en gång vill jag skriva att jag har hittar lite nyttig info som jag lagt till längst ner i inlägget)

Bättre sent än aldrig och nu ligger snön i drivor, termometern visar -12 och familjen pilfink har tagit över området kring fröautomaten. Skatorna får kämpa om de vill ha del av talgbollarna…

Och här inne går man och längtar ut. Ut i det gröna, ut i värmen och ut till trädgården. Bittert inser man att det lär dröja minst tre-fyra månader innan man får  känna gräset mot bara fötter igen.

Men något blomrelaterat måste man ju försöka sig på, eller hur?

Min ”Träddalia”, Dalia Imperalis som sedmera tydligen har blivit namn-uppgraderad till det ståtliga ”Kejsardalia” stod i gästrummet och började slå i taket. Jag hade läst någonstans (jag tror det var på ”AOT’s trädgårdsforum” ) att om man vill se den blomma i Sverige så bör man inte göra med den som alla andra dahlior, nämligen klippa ner och ta upp knölen för vinterförvaring. Näe, den ska stå kvar i sin kruka i oklippt version.  Eh… den kan bli någonstans mellan te och fyra meter, var förvarar man den frostfritt???

När den,ståendes i krukan på golvet, slog i taket och växte neråt igen någon månad före jul så var dess öde oundvikligt: Jag hämta sekatören och klippte ner den. Förs var jag snäll och lät den vara kvar på en halv meter, men då den åter började växa i rasande fart så tog jag ner den till jordnivå. Dock med en skarv (stammarna ser ut som bambu) kvar för det är där som bladen kommer.

Dessutom så googlade jag på den för att få veta exakt hur fel jag kunde tänkas behandla den. Det var då jag hittade en blogg som beskrev att han hade satt de avklippta bitarna i lite jord och då kunde jag inte motstå frestelsen för att göra likadant:

Och nu har de börjat grönska.

Dessutom så tänkte jag till lite grann själv och började fundera på om de möjligtvis kunde fungera lite som änglatrumpeter eftersom de hade tjocka  stamma så jag satte ett gäng i ett glas med vatten och de är gröna:

Nu vet jag att Dahlior har knölar och inte rötter så jag är nog ganska så skeptisk mitt i all lycka att de faktiskt växer. Jag vet inte hur jag ska tolka de vita utskotten som kommer längst ner på stammarna under vattennivån? Om de har något hopp?

Eller om det blidas knölar på de exemplaren som står i krukan med jord?

Så antingen har jag massor av Kejsardahlior till våren, eller så har jag bara kvar min orginalknöl… som bara växter och växer och snart är uppe i taket igen:

Hur som helst så är det spännande att se vad som händer, jag håller alla tummar jag har och skulle det inte gå vägen kan jag alltid köpa mig ett nytt exemplar på www.bulbs.se

EDIT: Till min stora glädje (Eller: Varför Googlade jag inte detta från början?) hittade jag ”Svenska Dahliasällskapet” och deras hemsida där det skriver om just föröka dahlior och där nämner de sticklingar som en av de bästa metoderna att göra det på. Dock ska det helst ske på våren, med lite mjukare stammar än vad jag har tagit och så vet jag inte om jag har några ”skarvar” under jordytan på de exemplaren i krukan för tydligen bildas det nya knölar just där.

Jag återkommer i ämnet…

5 comments for “Exprimenterande med Kejsardalia – Dalia Imperalis

  1. 13 januari, 2014 at 02:05

    Tänkte ju be dej om ett skott när det blir varmare ute. Går ej att skicka nu i kylan. Kram

  2. 13 januari, 2014 at 05:56

    Spennende, jeg håper du lykkes med de! Jeg kjøpte mine fra Bulbs.se i fjor,men mine ville ikke vokse noe særlig dessverre. Jeg gjorde sikkert noe galt med de 😉

  3. 14 januari, 2014 at 07:20

    Du har gröna händer :)
    Kan tänka mig att du längtar efter att få påta ute i trädgården när våren kommer :)

  4. 16 januari, 2014 at 09:41

    Nja, allt under 0-strecket är kallt för mig, även om det finns kläder för kallt väder 😉

  5. 28 januari, 2014 at 01:16

    Tävling inne hos mej. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *