Spela död…

… brukar en del lära sina hundar när de ska lära dem konster.

Har man husdjur så kommer en dag då man förr eller senare måste säga farväl till sina älsklingar. Det är en del av det man accepterar den dag man tar åt sig ett djur, hur svårt det än är.

Två gånger har jag gått igenom det här och jag har valt att ta med mig mina vänner hem igen efter det där sista besöket hos veterinären. Jag har ju möjligheten och mina vänner har fått ett litet hörn, längst ner i den del av trädgården som så småningom kommer att bli ett ”woodland”.

Det låter mindre dramatiskt att skriva att jag har planterat dem, en vovve och en kisse, men man kan tydligt se var eftersom jag markerat ut platserna med stenar. Stenar som jag egentligen inte tänkt ha kvar, men la ut så att inga rovdjur skulle ge sig på att gräva på platsen den närmsta tiden.

Men ni vet hur det blir – de ligger fortfarande kvar efter snart fyra år och jag har ett par lyktor där nere som det i bland lyser ljus i så att det går knappast att missa att ”här finns något speciellt”.

Varför skriver jag om detta i kväll då?

Jo, jag hittade ett kort som jag tog i somras. Jag var nere i hörnet och rensade ogräs (bland annat tog bort all kirskål som syns på bilden nedan), fick fram alla stora vackra stenar som är där nere och vår ungkatt Pucko var med mig och var väl mer i vägen än till sällskap.

Jag blev irriterad och sa höst (fast jag menade det inte förståss): ”Nu får du väl ta och flytta på dig så att du inte hamnar jämte Tim och Evert snabbare än vad du anar” varpå Pucko går fram, slänger sig på backen som om han ville säga:

”Så här?”

Och det värsta är: Han ser ju verkligen död ut där han ligger!!!

Men han lever i allra högsta grad (han sitter på fönsterbläcket och försöker bryta sig in just nu) och i sommar ska jag göra om den där platsen och ta bort det mesta av gångplattorna som får det att se så kyrkogårdsaktigt ut. Det är ju meningen att vi ska veta var de finns, men vi har haft besökare som ”hajat till” och tyckt att det är lite för mycket.

Jag är benägen att hålla med, men vet inte hur jag ska göra i stället…

11 comments for “Spela död…

  1. 29 februari, 2012 at 04:22

    God morgon. Jag vet att du o min äldsta dotter är födda samma år. Jag har egentligen några fler år till pensionen, men väljer att gå lite tidigare. Tid är pengar sen slipper man resorna till o från jobbet. Det blir nästan 6 mil per dag. Kramar

  2. 29 februari, 2012 at 06:43

    Jag tycker det är FINT, fast kanske du i stället kunde plantera en buske över var och en…har du sett säckbusken någon gång? Underbart blå blommor, så vacker! En riktig gosekisse din Pucko, precis så där slänger Cesare sig också och då vill han bli kliad under hakan. Kramiz

  3. 29 februari, 2012 at 06:58

    jag tycker det är jätte fint, varför kan du inte ha det så? kram biggan

  4. 29 februari, 2012 at 05:49

    Jag har också tagit med ett par hundar hem efter besöket hos veterinären, men jag har bestämt mig för att inte göra det mer.

    Dels för att plats inte finns, och sen för att många hundar kommer att passera här hemma under årens lopp då omplaceringshundar är en vanlig företeelse här :/

  5. 1 mars, 2012 at 05:38

    Godmorgon i stugan! Å´då kommer ju aldrig jag heller att kunna ha en säckbuske…trodde de var härdiga i hela landet. Synd för de är så vackra! Kramiz

  6. 1 mars, 2012 at 07:38

    Jobbar du som trädgårdsmästare också nånstans. Det är ju fantastiskt sådana kunskaper du har om växterna. Man måste nog vara fantast att kunna allt det du kan.

    Vi passar ju barnbarnets Berner Sennen, Baloo. Även hans föregångare Noack. När hon blev tvungen att låta Noack dö i somras, för att han hade en tumör på lungarn, tog hon hem honom efter kremering och har honom i urnan i sin lägenhet. Så kan man göra när man är obunden av andra. Hon har alltså ingen fästman eller så.

    Sen så ser ju Sibbe Baloo gå genom hallen, trots att han inte är hos oss. Tala om kärlek och saknad, bara man inte träffas på några dar.

    Du har verkligen ett fint ställe, dit du kan gå och minnas dina kära kompisar.

    Sv: Jag har ju sparat mina bilder på två olika sätt, så jag bestämde mig för att omorganisera alla på samma sätt. Numer får man ju upp år-mån-dag direkt, när man för över bilderna och det begrep jag inte med en gång, så det är till det systemet jag har bestämt mig att ändra alla de andra till.

    Det blev visserligen sol på eftermiddagen, men då var vi ju fullt sysselsatta med att titta på våra diabilder.

    Kram/Gilla

  7. 1 mars, 2012 at 07:38

    Nog ser han ut att vara det 😉 De har en stor förmåga att se döda ut våra husdjur. Nog hittar du på något om platsen, du är duktig på att skapa i trädgården :)

  8. 1 mars, 2012 at 09:32

    Vad fint du hade i hörnet, Pucko är bra på teater ser jag också! =)
    Roligt att maten blev bra, en av mina favoriter!
    Här är det plusgrader och töar lite nu, så svårtcyklat!
    Ha en fin dag!
    Kram Elenor

  9. 1 mars, 2012 at 10:41

    vi har också en plats i trädgården, där finns till och med en sten dör vår första hunds namn och årtal står på, även om där ligger fler nu
    kramar

  10. 1 mars, 2012 at 10:55

    sv, haha

  11. 1 mars, 2012 at 10:59

    Jag förstod att du inte är trädgårdsmästare till yrket. Ville bara skoja till det lite. Jag änvänder också min blogg som en slags dagbok eller anteckningsblock. Då kan man gå tillbaka och kika på både det ena och det andra och minnas.

    Du gav oss en tanke att det kanske är Noack som ”går igen”. Men han ser också nån vuxen kvinna ibland gå förbi i hallen. När vi flyttade in för 10 år sen, så hade det bott en kvinna där, på över 90 år, som nyss hade dött. Om hon dog i lägenheten eller på sjukhuset vet vi inte och hon, som visade oss lägenheten har också dött senare. Då vi har ingen att fråga.

    Kram/Gilla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *